Jag vet att många redan har upptäckt Värvet, men jag tänker ändå hylla den podcasten och rekommendera den i hela det här inlägget.
Hanna har nämligen tagit det fantastiska initiativet att spela podcast i bilen när vi pendlar till jobbet, och hittills har vi visserligen bara lyssnat på två – men ändå. Ett fantastiskt initiativ.
Vi har lyssnat på avsnitt 2 (Christoffer Appelquist) och 7 (Lina Thomsgård), och båda har varit så himla bra. Jag älskar att lyssna på folk som berättar saker. Med hjärtat och ur hjärtat. Lite ärligt och rått och vackert. Och det får man när man lyssnar på Värvet.
Igår, när vi lyssnade på Christoffer Appelquist, kände jag mig både lite borta och lite hemma. Han bor i Sunne, och det blir inte mer hemma än så. (Men han pratar skånska vilket känns väldigt borta.) Hur som helst pratade han om att vara en go-getter, om antijante och att ta vad man vill ha. Om att se sig själv i spegeln och känna sig tjock, vilket är en känsla som äter upp allt det andra som någonsin känts bra. Om att känna sig smart. Om att levla upp. Om att inte vänta på att någon ska fixa något, utan att göra det själv.
När jag blev arbetslös i höstas gick jag inte till arbetsförmedlingen. Jag har inte varit på arbetsförmedlingen sedan jag var 19. När jag blev arbetslös i höstas startade jag ett eget företag.
För mig är det nämligen helt naturligt och självklart att mitt arbete är mitt ansvar. Jag kan inte förlita mig på att någon annan ska servera mig jobberbjudanden. Jag kan inte utgå ifrån att det ordnar sig, eller att någon annan eller systemet eller Moder Svea herself kommer att ta hand om mig.
Det betyder inte att det faktiskt är så det har varit många gånger. Jag har ett alldeles fantastiskt kontaktnät, och där finns det så himla många möjligheter och där är det högt i tak. Tack vare nätverket har jag fått möjlighet att nappa på olika erbjudanden, och då känner jag mig bortskämd och så lyckligt lottad att jag nästintill förvandlas till en heliumballong. Å andra sidan har jag själv ansvar för skapa ett nätverk, att samla på fina människor och att ge av mig själv så att jag kanske kan få något tillbaka.
Idag finns det 53 jobb att söka med titeln ”Informatör” eller ”Kommunikatör” på Platsbanken. I hela Sverige. Och vartannat jobb finns i Stockholm. Jag kan inte direkt påstå att det är en blomstrande arbetsmarknad inom min bransch.
Men jag har valt det här.
Och jag vill det här.
Och jag kommer att armbåga mig fram, eftersom det är mitt eget förbannade ansvar att göra det bästa av mitt liv.